VEM ÄR CARL-OSCAR KARLSSON? Namnet känns mer bekant än många andra namn, antagligen beroende på Vilhelm Mobergs grandiosa epos, där en småländsk karaktär skildras. Kanske går likheterna med Carl-Oskar Karlsson från Växjö, född 1982 faktiskt längre än namnfrågan: här finns en målmedvetenhet, äventyrslusta och envishet. Därutöver skaparkraft. Den sene Carl-Oscar delar sin kraft mellan designyrket, där han gjort sig känd under det uppstickande företagsnamnet ELAKFORM, och konstnärsyrket, där han också har gjort sig känd för en egen bildvärld.
Ett möte med denne Carl-Oscars bildvärld ger dubbelbottnade intryck. Å ena sidan omtumlande och kanske förvirrande, å andra sidan lugnande. Men hur kan denna ambivalens manifestera sig? Carl-Oscars arbetsgång tycks vara en initial brottning med den ursprungligen tomma och vita duken. Här framträder som en grund ett virrvarr av färg, som bildar form, dock utan synligt sammanhang eller koherens. Ett abstrakt mönster, där blicken inte får fäste i något konkret, något föreställande. Den begreppsliga förvirringen blir för åskådaren i detta skede av måleriet närmast total, några ledtrådar lämnas inte ut. Detta framkallar en spänning hos betraktaren som på naturligt sätt söker sammanhang, söker en tolkning.
Om det ovan beskrivna, grundläggande draget i Carl-Oscars måleri leder tanken till kaos, så stannar det dock inte vid detta. Bildytan har behandlats vidare och det är här som ambivalensen framträder, som ett ordningsskapande instrument. Ovanpå myriaden av färgmässig struktur lägger konstnären ett mycket klart strukturerat nätverk, ofta i ett kvadratiskt, likformigt mönster. Grova linjer i avvikande, ofta neutralt svart eller vitt, skär dukens yta, delar upp den i ett antal mikrostrukturer över målningens totala yta. Kanske är detta ett utslag av en lekfull konstnärs estetiska infall, kanske är det ett inre och omedvetet behov av struktur och ordning i ett gåtfullt kaos som tillvaron ofta kan liknas vid? Kanske är det en medveten demonstration av vår gemensamma tillvaros gåtfullhet, såsom representerande både kaos och ordning? Frågorna är diffusa och retoriska.
Carl-Oscars rutnätsstrukturer blir till en visuell symbol för allas vår strävan att bemästra det kaotiska, att skapa ordning. Hans tidiga målningar uppvisar ett helt igenom regelbundet mönster applicerat ovanpå den heterogena ytan, medan han i senare målningar kan frångå denna totaliserande struktur och låta duken skäras av mönster som skapar alternativa romboida former. Detta leder tanken till ”the grid” som en vedertagen symbol för en modernistisk logik, tidsmässigt avlöst av en upplöst, obunden och oregelbunden logik som tillskrivits postmodernismen.
Nu har även det postmodernistiska paradigmet förskjutits mot något ständigt vardande och föränderligt och det är med spänning som vi väntar på Carl-Oscars möte med denna situation på sitt många gånger intuitiva men ytterst känsliga sätt.

Maud Färnström
Fil dr; universitetslektor i
Konst- och Designhistoria o –teori